lördag 31 mars 2012

Av barn och alkisar får man veta sanningen

Igår var jag och Sixten på stan. Vi började med lunch tillsammans med Mikael på vårt favoritställe Samurai Sushibar. Sedan shoppade vi lite på a6. Inne på H&M kom jag på att både han och jag behövde nya solglasögon. Jag tappade mina som jag köpte i London, på klinkersgolvet i Sixtens skola och han behöver ha ett par snygga till hans dansuppvisning som ska vara på Hoppets Torg på Påskafton. Jag stod och provade och speglade mig i den lilla spegeln som finns vid accessoarerna.
"Vad tycker du Sixten, är jag fin i de här?"
"Ja, om du inte var så skrynklig i pannan!"

Ärlighet varar längst... eller?

 ♥  När Mikael kom hem fick jag de här fina blommorna av honom ♥





fredag 30 mars 2012

Störst av allt...

Idag för 21 år sedan hände det som måste stått skrivet i stjärnorna sedan tidernas begynnelse. Just denna dag samarbetade kärleksgudinnorna Afrodite och Venus sida vid sida. Amor och Eros sköt så mycket de orkade med sina pilbågar, jag hörde rykten att de hade rejäl träningsvärk dagen därpå!

Några veckor tidigare hade jag fått en inbjudan till en fest på påskafton, temat var "UppÄggande"! Jag minns att jag hade en kort, klockad, röd kjol, en blå och vitrandig båtringad tröja. Mitt platinablonda, kortklippta hår á la Madonna hade jag dolt under en av mammas peruker, så jag hade dagen till ära en mörktbrun page med gråa slingor i. (Uppäggande???)
Festen var i JOKs lokaler, och jag kom dit efter en förfest på Kanotklubben. Det var inte många jag kände men jag har alltid tyckt om att lära känna nytt folk så det var inga problem. Vi satt mitt emot våra bordskavaljerer, och mannen jag "fick" var trevlig, men lite blyg, och hans sambo var också med på festen.

Jag hamnade ändå brevid den där snygga killen som min kompis visat mig i skolkatalogen, och han visade sig vara riktigt trevlig. Han var klädd i kycklinggula byxor och en slimmad (inte modernt på 90-talet) kycklinggul skjorta och bröstfickan hade han prytt med fjädrar. Till min stora besvikelse var han inte min bordskavaljer och jag var riktigt avundsjuk på denna tjej som hade haft turen att just han hade tagit hennes sko. Alla tjejer hade nämnligen fått ta av sig en sko som lades i en säck, killarna fick sedan leta reda på sin askunge.

Lite senare på kvällen när dansen var i full gång, blev jag varm i min snygga peruk och bestämde mig för att ta av den. Jag träffade åter den snygga killen som jag suttit brevid på middagen och när vi pratat en stund sa han "Det är ju du!" I efterhand har jag förstått att det var då det gick upp för honom att jag var kvinnan i hans liv.
Vi dansade tätt, tätt ihop resten av kvällen. Hade jag velat få musikaliska barn och trott att sådant låg i generna, skulle jag sagt tack och hej här. För när han sjöng "Nothing compares to you" i mitt öra, visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Våra tre helt underbara barn är levande bevis på att föräldrarna kan vara totalt tondöva och barnen kan själva öva upp sin musikaliska förmåga.

Denna snygga, underbara kille såg ingen anledning till att vi skulle ta det lugnt och kanske bara vara kompisar först. Okej tänkte jag, då skippar vi kompis-stadiet och är ett par från och med nu.

Jag är så evigt tacksam att just han och just jag var just där just då!

tisdag 27 mars 2012

Make up-kurs

Vi möttes av ett hav av skimmrande färger, förpackade i fina små askar när vi steg in på Elite Park Avenue Hotel i Göteborg, där underbara Petra Skog på Artdeco höll  make up-kurs för oss. Hon gick igenom Artdecos sortiment som vi har utvalda delar av på Studio H.
Jag brukar åka på den här kursen ungefär en gång om året, det har alltid kommit något nytt och i övrigt är det bra att repetera den kunskap man har sen tidigare.
Vårens färger går i varma pastelltoner som rosa, grönt, guld, korall och naturliga nyanser.



Petra ville lägga en make up på någon av oss, och den f.d Habowoodfrun Camilla Rinaldo Miller var frivillig.


Petra valde att göra höger och vänster ansiktshalva lite olika, men båda i klara,starka färger som klär Camilla. Den här tjejen ser för övrigt ut precis som hon gjorde senast jag såg henne, och jag räknade snabbt ut att det är 14 år sedan. Vissa ser liksom inte äldre ut.



Jag la make up på Louise och valde ljusa pastellfärger á la 80-tal. Visst blev det läckert!



Louise valde vårens varma toner på mig vilket jag blev mycket nöjd med.


Marina var också med och fick jobba ihop med en tjej från Arvika som fick en rockigare look.


Vi lunchade tillsammans på hotellets restaurang.

Här är eftermiddagsfikat uppdukat.


Vilken make up passar dig? Är du den djärva som vågar dig på lite mer och starkare färger? Eller du kanske är den naturella som vill täcka över lite här och där men ändå inte se för mejkad ut!
Jag är stolt och glad över att kunna erbjuda mina kunder en så bra make up. Vi har Artdecos mineralserie Pure Minerals, och lite annat smått och gott som mascara, kajal, ögonbrynspenna och lipgloss. Välkommen in och testa.

måndag 26 mars 2012

Kulturskolan intar Spira

Innan vi intog våfflor på altanen var vi på Spira i Jönköping, där både Fanny och Filippa var på scenen.




Under hela söndagen underhöll kulturskolan i Jönköpings län på Spira i Jönköping.









Fanny dansar med sin dansgrupp



Filippa dansar med sin dansgrupp

När Filippa såg dessa klipp visade hon mig hur man hittar fokus när man filmar. Så förhoppningsvis nästa gång blir det film med skärpa också!

lördag 24 mars 2012

True Blue

Få saker är mer 80-tal än Madonna. Att hon sen blivit en musikalisk symbol för 90-tal och 2000-tal också, bleknar för mig när jag hör någon av hennes gamla godingarna. 
Jag blir glad och varm inombords när jag hör denna och de andra låtarna med Madonna från det glassiga årtiondet. Nu kan jag kanske förstå kritikerna på den tiden, men det kunde jag inte då. För mig var hon den bästa sångerskan och den bästa dansaren i världen.


Jag är övertygad om att det finns massa talanger som är bra mycket mer kopetenta än vad Madonna var då, men det spelar ingen roll. Ibland är det inte det som räknas. Madonna stod för så mycket mer. En vanlig tjej som vågade ta plats, vågade tycka att hon var bra, och framför allt: Vågade lyckas!

Även om jag inte är lika fäst vid hennes musik som hon gör idag så beundrar jag hennes go. Vem vill inte se ut så när man är 50+?

onsdag 21 mars 2012

Äntligen på plats

När vi var i Memphis i somras besökte vi "Sun Studio". Därifrån köpte vi med oss en plansch som vi äntligen har ramat in och hängt upp ovanför pianot.


Jag tyckte det kändes lite som att vara på helig mark när vi gick in i denna anrika studio. Läs mer om vårt besök HÄR

måndag 19 mars 2012

Ny karriär

Att jag vid sidan av mitt jobb skriver på en roman, är ingen nyhet. Idag var jag en snabbsväng på biblioteket och lånade några böcker om just skrivandet. De hade inte precis det jag var ute efter så jag gjorde en beställning på nätet också. Jag riktigt suger i mig allt om skrivande just nu.




Att min man däremot hittat en ny karriär var mer än vad jag visste. Nu ser jag fram emot att han skriver proffskontrakt med något NHL-lag, helst Anaheim, men jag kan tänka mig NY Rangers också, ja, nästan vilken klubb som helst faktiskt.
Jag har inte skrivit någon bok innan, och han har aldrig spelat någon hockeymatch tidigare...

Tänkvärda ord som jag snappade upp på Facebook tidigare idag.

söndag 18 mars 2012

Hate about you

Gårdagen fortsatte i musikens tecken. Det var tjejhelg på KFUM Ungdomens Hus i Jönköpning. Till detta eventet hade de bjudit in flera bra föreläsare, de hade modevisning och uppträdande av diverse artister och Fanny var en av dem. Det var flera duktiga tjejer där, bla en som hette Nina Ingmarsdotter, hon föll mig i smaken. Fanny framförde fyra av hennes egenskrivna låtar och här är en av dem, som jag faktiskt inte hade hört tidigare.


Denna söndag hade också kunnat fortsätta med musik eftersom Habo Big Band och LenaMaria Klingvall mfl. uppträder här i Habowood i eftermiddag. Det tror jag blir en fantastisk föreställning, men tyvärr krockar den med min yoga och ibland får man vara lite egoist. Min kropp behöver den träning och avkoppling som yogan ger. Men om ni kan tänka er att skjuta upp konserten en timma eller så, då kommer jag!

lördag 17 mars 2012

Flirting with disaster

Ibland önskar jag att jag att jag vore mer väsk- och skofetischist, men det är inte alls vad jag väljer att lägga pengar på. Jag har inte heller någon jättegarderob med senaste vårkollektionen.
Att gå på en konsert och lyssna på musik live, det tycker jag däremot är väl värt pengarna. Ett intresse jag tacksamt delar med övriga familjen.
Igår var vi på Jönköpings konserthus och såg och lyssnade på underbara Jill Johnson. Det var första gången jag såg henne live och hon levde verkligen upp till mina förväntningar.


Hela bandet avslutade med en låt acapella

Vissa artister vill hålla en viss distans till sin publik och sina fans, men inte Jill. Hon började med att stå i en av ingångarna och hälsade publiken välkommen personligen.Sedan delade hon med sig, på ett mycket personligt sätt, hur de olika låtarna uppkommit.
Jill berättade bland annat hur hon efter sin förra turné kom in i en turnéblues, dvs, blev helt deprimerad när strålkastarljuset slocknat och hon inte alls var den Jill som hon till och med själv förälskat sig i under turnén. Låten "In one piece" handlar om just det. Att när man bryter ihop så gör man det oftast inte i en bit, utan i massa små delar som sen behöver lagas ihop.
Hon spelade mest från sitt senaste album "Flirting with disaster" men bjöd även på en del, än så länge, outgivet material, plus någon äldre låt. Allt var helt suveränt!


Fanny var också nöjd med dagens jobb och konserten. Jill var en lika juste tjej bakom scenen som på. Och visst ser hon oförskämt fräsch ut, mer som en 25-åring är att vara strax under 40!

fredag 16 mars 2012

Dreads

Filippa var sugen på att göra något nytt med sitt hår. Hon tycker precis som jag att hennes lockar är helt underbara, men jag kan också förstå att hon vill ha en förändring. Sagt och gjort!

Filippa före


Här kommer en liten lektion i hur man gör dreadlocks. Jag delade in håret i sektioner och tuperade varje hårslinga rejält. Sen gnuggade jag håret mellan handflatorna. Vi var på afroshoppen i Jönköping tidigare i veckan och köpte ett vax de rekommenderade, men det var inte alls vax utan något gelé. Jag vet inte om det gjorde någon direkt skillnad men jag använde det ändå. Däremot avslutade jag varje dreads med D:fi's hårda vax (finns att köpa på Studio H) det med grönt lock. Först värmde upp vaxet mellan handflatorna, sen jobbade jag in det i dredsen och av det tightades de till och blev inte så yviga. Längst ner på varje dreads knöt jag en knut av några få hårstrån, den ska finnas där men inte synas.




En mycket nöjd Filippa

onsdag 14 mars 2012

Avundsjuk? Jag?

Fanny ringde till mig tidigare idag:
"Jag är på väg in till Konserthuset. De ringde innan och ville att jag skulle jobba".
"Jaha, vilka är det som spelar ikväll?"
"Vet inte vilka det var, något gammalt band".
Nyfiken som jag är gick jag ut på programbolagets hemsida och tittade. SMOKIE! Det är Smokie som spelar. Och på fredag spelar Jill Johnson. Till det har har jag faktiskt köpt biljetter. Jag och Mikael ska gå, och Fanny då... för hon jobbar!

Mikael är inte speciellt långt hemifrån. Han är på försäljningsmöte i Mullsjö på Björkhaga, och han bor i sviten. Suck! Det är nästan så jag skulle vilja jogga dit, bara för att få bada i den snygga jacuzzin han har i sitt badrum...

Annars är jag ganska nöjd med dagen. Jag har fått ordning på min bokföring, så nu är jag i fas igen. Min blivande roman har utökats med ytterligare några ord, och kvällen är ju ung, så jag hoppas på några ord till. Inte vill jag byta ut en kväll framför datorn mot att vara på konserthuset och lyssna på Smokie, eller äta en trerätters efter bubbelbad och bastu på Björkhaga, inte en chans!

tisdag 13 mars 2012

Kunde inte gjort det bättre själv

Jag önskar ibland att jag var lika musikalisk som mina barn är. Att det var jag som kunde sätta mig vid pianot och kompa mig själv eller ta fram gitarren och dra några sköna riff, men det kan jag inte.
Fast jag har ju inte gått på världens bästa kulturskola heller!!!


De är inte bara musikaliska mina tjejer, de är grymt snygga också!


måndag 12 mars 2012

Välkommen vackra vår

Undra om det är för att vi ska få den här känslan, som vintern är så mörk, kall och lång. För visst finns det få saker som är så underbara som den första värmande solstrålen, första tussilagon, och idag blev jag till och med glad över att se en fluga. Förmodligen enda gången i år som jag inte letar efter flugsmällaren och ger mig in i en kamp som endast jag ska vinna. Nej, just idag gjorde den mig glad.


 Dagens promenad gick, som den brukar någon gång i veckan, till Domsand. Av många olika anledningar så går jag gärna hit. Det är en runda på ca 10 kilometer. Här är det bedårande vackert, här blir jag lugn och harmonisk. Vem behöver inte bli det mellan varven? Ibland går jag genom Vidablick och tar en liten nostalgitripp till Sjöåkra, men det blev det inte idag.



Just idag blev däremot första dagen i bikini på uteplatsen, där jag lapade D-vitamin och drack citronslush. Av mitt ansikte att döma borde jag haft solskydd.


torsdag 8 mars 2012

Vårfrisyrer

Ute är det allt annat än vår denna torsdagmorgon. Låt mig därför fresta er med lite härliga vårfrisyrer.










Bilderna är fotade ur tidningen Mirror.

onsdag 7 mars 2012

Tillsamman är vi starka

Om du kan avvara en halvtimma av din dyrbara tid, ta då gärna en titt på detta klipp. Det är viktigt!


tisdag 6 mars 2012

Tja... de var rätt charmiga!

För några dagar sedan hörde jag ett gapskratt inifrån Fannys rum, sen ropade hon på sin lillasyster: "Filippa, du måste se det här". Därefter skrattade båda två så tårarna rann.
Fanny hade letat igenom en gammal hårddisk och hittat klipp från när de var bra mycket yngre.
Mina barn har i stort sett alltid sjungit, och numera så njuter jag till fullo när de gör det. Men när de var yngre så var jag alltid så nervös. Vilken tur att jag har filmat det mesta så att jag kan ta till mig det nu istället.
Det var vid ett tillfälle som jag stod backstage och pratade med Amy Diamonds mamma. Då jag frågade om det någonsin går över, den här nervositeten. Hon svarade att hon var aldrig nervös, och heller aldrig hade varit, när Amy sjöng. Alldeles riktigt! Därefter har det bara gått bättre och bättre för min del. Det låter kanske konstigt, men de som har barn som idrottar känner nog igen känslan från när deras barn tävlar, spelar match eller ska prestera något. Självklart vill man att det ska gå så bra som möjligt för ens barn.


Visst var hon charmig lilla Filippa. Året var 2005 och hon var 8. Men Fanny själv var inte så tokig hon heller. Jag hittade ett annat gammalt klipp på denna hårddisk, när hon blivit ombedd att sjunga något i Smyrnakyrkan. Det är nog 2005 också tror jag, några månader innan Fanny skulle fylla 10.

måndag 5 mars 2012

Välkommen hem!

Det var inte bara en underbar man som kom hem idag, utan en underbar man med en present till sin fru. Tack!

Jag vet att jag var där nyligen, men jag har ändå varit lite avundsjuk på Mikael som tillbringat en lång-weekend i London med jobbet.

Total makeover

Vi går mot ljusare tider, och så gör också min blogg. Tyckte det var dags att ge den ett ordentlig lyft. Tyvärr kan jag inte skryta med att jag gjort headern själv, den äran ger jag helt och hållet åt Filippa som var så snäll och hjälpte mig.


Så nu säger jag hejdå till det gamla strålkastarljuset... och välkomnar det nya!

lördag 3 mars 2012

Som någon annan bäddar

Förlåt alla ni som jag spelat Wordfeud med senaste dagarna, det var inte meningen att bara ge upp sådär. Och förlåt min kära kropp som varken fått röra på sig eller fått den skönhetssömn jag oftast brukar ge den, istället har jag bälgat i mig kaffe för att orka vara uppe en liten stund till. Det tillhör faktiskt inte vanligheterna att jag går in i en bok helt och hållet, även om det är en bra bok brukar jag somna eller tycka att det finns viktigare saker att göra.
I söndags på Bokförlagsträffen så träffade jag Hanna Lans som skrivit ”Som någon annan bäddar”. Jag hade inte tänk köpa någon bok, men när hon berättade om sin kände jag att denna måste jag läsa. När hon signerade den åt mig berättade jag att jag älskar USA. ”Ojdå! ”svarade hon, ”det kommer du nog inte göra när du läst boken”.



Hanna hade rätt i mycket. Det här är en bok som behöver läsas, en historia som fler borde ta del av så att ingen annan gör om hennes misstag. Det hade lika gärna kunnat vara jag som på en fest i Sverige, fallit för en snygg amerikan och smickrats av dyra presenter och vackra ord. Men som sedan fastnat i ett ekorre-hjul av lögner, hot och invecklade rättssystem. Som tvingats leva i ett land jag inte valt själv. Det är svårt att förstå hur denna söta, charmiga, lite flickaktiga kvinna som verkar ha skinn på näsan genomgått allt det här. Men jag betvivlar inte ett ord av det hon skriver, allt känns äkta, skrämmande äkta. Boken påminner lite om ”Inte utan min dotter” fast ännu bättre tycker jag. Det finns också vissa likheter med filmen ”Sova med fiende”. Jag kan mycket väl se en filmatisering av boken framför mig, där kanske Tuva Novotny kunde spela den kvinnliga huvudrollen.

Som tur är hade hon fel vad det gäller min inställning till USA och amerikaner. Jag hade en otrolig tur som i 20års-åldern, efter några månader i fel familj äntligen kom till rätt aupair-familj. Människor som verkligen lärde mig vad det är att vara en familj och som gav mig mycket av de värderingar och den självkänsla jag har idag. Jag har också släkt där som trots att våra band inte är speciellt nära, alltid behandlar mig som om jag vore deras dotter. Däremot vet jag att USA är ett dubbelmoralens land och jag vet inte om jag vill att mina barn ska växa upp där. När vi för några år sedan fick erbjudandet att flytta till södra Kalifornien sattes allt på sin spets. Mannen i min aupair-familj ville anställa min man i sitt företag. De ville sponsra oss med greencards och sjukförsäkringar. Först fick vi en chock, detta som framförallt jag drömt om hela mitt liv höll på att gå i uppfyllelse. Sen satte vi oss ner, lugnt och sakligt vägde vi för- och nackdelar mot varandra. Sverige – USA. Västergötland – Kalifornien, Habo – Orange County. Och Habo vann! Den tryggheten som finns här är svår att hitta någon annanstans. Visst finns det gråa dagar när jag ångrar mitt beslut, men för det mesta är jag ganska nöjd. Visst kan saker och ting bli fel här, men där kan det bli så otroligt fel.

Det kommer du förstå när du läser ”Som någon annan bäddar” av Hanna Lans.

fredag 2 mars 2012

Oväntat besök

I tisdagskväll ringde det på Filippas mobil, det visade sig vara ungdomspastorn i Missionkyrkan där hon konfirmerar sig, och där hon och Fanny tillbringar en hel del tid. Han hade ett problem. Kyrkan skulle få besök av ungdomar från olika delar av världen och en av värdfamiljerna hade blivit sjuka. Därför undrade han om vi kunde tänka oss ta emot två stycken. De skulle komma på onsdagen och stanna tills söndag. Självklart kunde vi det! Vad spännande! Jag och Mikael visste ingenting om dessa som kallar sig "fackelbärarna", men vi gillar ju utmaningar. De skulle komma antingen från Tyskland eller USA. Vad det tjejer eller killar? Hade de precis landat i Sverige eller hade de varit här ett tag? Hur gamla var de?
Jag kände en enorm lättnad över att inte vetat om detta i flera veckor för då hade jag förmodligen känt krav på mig att det ska vara perfekt här hemma, nu fick de ta det som det var.
Så i onsdagskväll gick Fanny och Filippa till Missionkyrkan och hämtade med sig Jessie från USA och Aurelia från Tyskland.

Jessie och Aurelia
Två helt underbara tjejer som pluggar i Holsbybrunn där de är rumskamrater. De har varit här sedan i höstas och är 18 och 20 år gamla. De har nu intagit bäddsoffan i vårt dansrum i källaren. Hela våran familj, inklusive Sixten tycker att det är kul att få prata engelska igen.
Visst är det kul med överraskningar! I början av veckan hade vi ingen aning om att vårt middagsbord skulle utökas med ytterligare två goa tjejer. Tänk vilken tur man kan ha!